Bra skor för löpning på framfoten

En bra sko för löpning på framfoten skall göra sig så lite påmind som möjligt. Dess enda uppgift är att skydda fotsulornas skinn mot markens ojämnheter.¹ Om man går in och tittar på skoavdelningen på Stadium, eller Intersport, ser man att de skor som säljs där är tillverkade efter helt andra ideal.

I sin postuma skrift Running Fast and Injury Free skriver Gordon Pirie hur den moderna skoindustrin förstört generationer av löpare genom att tillverka felaktiga skor. De flesta av de skor som görs idag är konstruerade efter antagandet att man sätter i hälen först. För att dämpa stötarna har man byggt upp den bakre delen av skon med allt mer energiabsorberande material, tills de mest liknar skidpjäxor. Det enda sättet man kan springa i en sådan sko är genom att drämma i hälen först, vilket leder oss in i en spiral. Pirie berättar hur han diskuterat problemet med Adi Dassler, Adidas grundare, redan på femtiontalet och att denna höll med honom. När Dassler dog gick denna kunskap förlorad bland kommersiella intressen.

Nicholas Romanov, upphovsman till Posemetoden, håller i mångt och mycket med Pirie i hur den ideala skon skall vara uppbyggd. Sulan skall vara tunn, tämligen styv och tålig. Skon skall vara uppbyggd helt utan dämning och hälen skall inte vara högre än resten. Överdelen skall vara minimal, helst en lätt typ av mesh. Det får inte finnas pronationskydd, eller andra typer av inlägg.

Syften med en sådan minimal sko är att maximera fotens propriception. Det går helt enkelt inte att känna hur fötterna interagerar med marken genom centimetertjocka lager av gummi. När man inte dämpar varje steg tillägnar man sig istället en teknik som minimerar stötarna. Jämför skillnaden mellan att springa barfota på asfalt och att göra det i ett par geldämpade skor. I det förra fallet tar man korta lätta steg, i det senare dundrar man fram.

Det är också betydligt svårare att hålla balansen i dämpade skor. Det är som att stå på ett ben på en tjock matta, istället för på bar mark. Med dålig balans spänner man i onödan muskler i fötter och underben, vilket leder till förslitningsskador. En tjock sula ökar även risken för pronation och supination, om man har sådana tendenser.

Var hittar man en sko som Romanov och Pirie förespråkar? Mitt bästa tips är att leta efter en lätt tävlingssko, på engelska racing flats, i en bättre sorterad löparaffär.

När jag hälrullade blev jag rekommenderad ett par Asics Gel Kayano, efter en videoanalys av min löpning. När jag bestämt mig för att byta löpteknik gick jag in på Löplabbet i Malmö och berättade att jag ville ha en sko helt utan dämpning. Försäljaren stirrade på mig som om jag vore galen. Han fick mig att tveka till den grad att jag gick med på en kompromiss i form av Puma Complete Eutopia. Trots att denna sko var lättare än mina gamla Asics var de ändå för klumpiga. Jag åkte tillbaka till Löplabbet och stod på mig. Den här gången kom jag hem med ett par Asics Pirahna, vilket var en fullträff. Denna sko är extremt lätt och ger en underbar kontakt med asfalten. Om jag drämmer i fötterna får hårt märker jag det omedelbart, vilket är pedagogiskt. Jag har sprungit med dem på asfalt i snart ett år utan obehag. Eller – åtminstone inte med mer obehag än jag haft av dämpade skor.

Publicerat 16 apr, 2009 Gordon Pirie, löpning, Nicholas Romanov, pose, skor